A. Norensbergsgatan 130-156.
Parkgatan 2-12, Villagatan 13a.
Vy från Norensbergsparken.
Parkgatan 12. Klicka på bilden för att se hela ritningen och för att se vilka som bodde i huset 1940.
Parkgatan 10. Klicka på bilden för att se hela ritningen och för att se vilka som bodde i huset 1940.
Parkgatan 8. Klicka på bilden för att se hela ritningen och för att se vilka som bodde i huset 1940.
Parkgatan 6. Klicka på bilden för att se hela ritningen.
Parkgatan 4. Klicka på bilden för att se vilka som bodde i huset 1940.
Parkgatan 2/Villagatan 13 a. Klicka på bilden för att se vilka som bodde i huset 1940.
Klicka på husen för att få veta mer eller scrolla neråt!
Norensbergsgatan 156.
Parkgatan 2/Villagatan 13 a.
År 1940 fanns det sju hushåll i fastigheten på Parkgatan 2, tillsammans bodde här 15 personer varav två barn. De flesta var födda i Örebro län. Två vuxna barn, 23 och 24 år gamla, bodde hemma hos föräldrarna. Karl-Axel Eriksson, filosofie studerande, var en av dem och blev sedermera läroverksadjunkt i Mellerud. Hans äldre syster Ingrid gifte sig med verkstadsarbetaren Erik Carnedal och bosatte sig på Gasverksgatan 32. Hon blev hemmafru och de fick ett barn tillsammans. Både segelsömmare Axel Jansson, 59 år, och glasmästeriarbetaren Fritjof Ericsson, 49 år, arbetade vid Statens järnvägars centralverkstäder på andra sidan Slussen.
Norensbergsgatan 144.
Parkgatan 4.
Parkgatan 4 var ett stort hus som rymde fem lägenheter, varav ett rum på vindsvåningen. Som i de flesta fall i området var det mannen i familjerna som var noterade med ett yrke. Kvinnorna var i de flesta fall hemmafruar. Maj-Britt Pettersson 19 år, skofabriksarbetare på Marks skofabrik, hade eget hushåll. Hon gifte sig 1941 med chauffören Inge Strömberg och de fick tre barn tillsammans.
Norensbergsgatan 138.
Parkgatan 6
Ritning av Parkgatan 6 när det byggdes 1923-24. Huset inrymde två lägenheter om 2 rum och kök, på cirka 75 m2, i två plan. I källaren fanns toalett, matkällare, tvättstuga och vedförråd.. År 1940 fanns två hushåll i fastigheten. Familjen Andersson med fyra barn och familjen Harström med två barn. Båda männen var anställda av Statens järnvägar, kvinnorna var hemmafruar.
Norensbergsgatan 130.
Parkgatan 8.
På Parkgatan 8 bodde plåtslagaren Torsten Halldin, han arbetade vid SJ:s centralverkstäder, och hans hustru Hulda och deras två söner. I huset bodde också Huldas mor Johanna, torparänka, 83 år, född i Glanshammar. Johanna dog 1941 och Torsten 1962. Hulda bodde kvar i huset ända tills huset revs i mitten av 1970-talet.
Norensbergsgatan 96.
Parkgatan 10.
På Parkgatan 10 bodde familjen Norström och familjen Nordin. En lägenhet om två rum låg på bottenvåningen och en etta på övre våningen. Båda familjerna hade sina rötter norröver, familjen Nordin kom ända från Norrbotten och Västerbotten. Männen i familjerna arbetade på Statens järnvägars centralverkstäder. Kvinnorna var hemmafruar. Dottern Inga Norström arbetade som kontorist. Sonen Birger Nordin var verkstadsarbetare.
Norensbergsgatan 94.
Parkgatan 12.
Även på Parkgatan 12, den sista villan på gatan i hörnet mot Gasverksgatan bodde två arbetare vid Statens järnvägars centralverkstäder. De hade nära till jobbet, verkstäderna låg på andra sidan Svartån. En kort promenad eller cykeltur över Slussen tog dem till arbetsplatsen.
Centralverkstäderna (CV) i Örebro var en gång stadens största arbetsgivare. Anläggningen började byggas 1900 för att kunna reparera och serva tåg åt Statens Järnvägar (SJ).
Statens järnvägar var en stor arbetsgivare i Örebro på 1940-talet. I Örebro låg företagets centralverkstäder. På Parkgatan bodde det tio familjeförsörjare som arbetade på dessa verkstäder. I hela området bodde det 45 personer som hade sin arbetsplats på CV, som det kallades i folkmun, områdets största arbetsgivare. Det var inte långt till jobbet arbetarna, det var bara att ta en promenad eller cykeltur över Slussen så var de framme.
"Då val av plats för en central verkstadsanläggning diskuterades kom Örebro i blickfånget. År 1900 påbörjades arbetet med en central verkstadsanläggning för statens järnvägar, kallad Centralverkstäderna i Örebro. Inom området byggdes lokomotivuppsättningsverkstad, vagnreparationsverkstad, smedja, presenningsverkstad, kokhus för asfalt, förrådshus för gjutsand och järn men även marketenteri, velocipedstall och vattentorn. År 1923 beräknades området vara 30 hektar stort. Till detta fanns 11 hektar mark med koloniträdgårdar som hyrdes ut till personalen i olika lotter. Personalen beräknades samma år uppgå till ca 1200 personer. Anläggningen började byggas 1900 för att kunna reparera och serva tåg åt Statens Järnvägar (SJ). SJ:s lokverkstäder som redan fanns i början av 1900-talet i Stockholm, Malmö och Göteborg ansågs vara känsliga ur militär synpunkt. Det var anledningen till att en ny plats längre in i landet skapades som skulle tillgodose hela stadsbanenätets gemensamma behov. CV i Örebro byggdes ”efter modernaste principer” och att det fanns allt från plåtslagarverkstad till kopparslagarverkstad och smedja. Sammanlagt fanns det plats för 60 lokomotiv." Nordisk familjebok.