Vida känt inom idrottens värld är uttrycken »det gröna fältets schack« om fotboll och »vinterns fotboll« om bandyn. I liknelser som dessa finns i grunden mycket lite rationellt, på samma sätt som jämförelser i allmänhet haltar de vid en djupare analys.

Orsakerna till att detta talesätt om fotboll och schack ändå förekommer torde kunna förklaras med att någon finner att utövarna i båda fallen – för att nå det yttersta – måste vara utrustade med en viss förmåga att använda och utveckla sin intellektuella kapacitet inom ramen för uppsatta regler, strategi och taktik.

Då ett avsevärt mycket vidare antal situationer kan uppstå på »det gröna fältet« fordras av deltagaren för den skull ett större mått av frihet och rörlighet, ingivelse och snabbhet i tänkandet, vilket likaledes i ett och samma moment skall kombineras med en betydande fysisk prestation och koordination. I detta fria fält finner vi fotbollens innersta själ; spelarens förhållande till bollen och förhållande till de andra aktörerna i samma rum – själva konsten att spela boll. I detta fria fält gör vi betraktare vår värdering och skiljer därmed agnarna från vetet.

Vi föreställer oss en spelare som för att göra sig spelbar sökt sig långt ut på vänsterkanten, hans medspelare i backlinjen slår en hög lyra i en båge mot honom. Inom loppet av några mikrosekunder skall han med utgångspunkt i bollens hastighet, vindens påverkan och 

bågens utseende beräkna bollens bana och söka upp dess nedslagspunkt, han skall ställa sin kropp på ett sådant sätt att han kan behålla bollen under kontroll nära sig, eller med ett tillslag spela den ifrån sig, han skall i samma moment bedöma och analysera hela den belägenhet han befinner sig i; hur hans medspelare rör sig; hur hans motståndare rör sig och vad han själv skall skapa för att komma närmare motståndarlagets mål. I detta kraftfält, mellan konstruktivitet och destruktivitet, är situationen enastående komplex, med ord tämligen obeskrivbar, och kräver av spelaren att han utnyttjar sin kropps och hjärnas optimala kapacitet. Kon- sten är att komma vinnande ur striden, att slå en öppnande passning, att genom en dribbling vinna ny mark, att ... ja, alternativen är många, många, men kort sagt, att med sina kunskaper och färdigheter, sina erfarenheter och sin skaparkraft lösa den uppgift han är satt att klara, för att kanske redan i nästa moment ställas inför en liknade uppgift, och ännu en, och ännu en.......

Klarar han och hans lagkamrater det i större utsträckning än motståndaren vinner hans lag matchen. Alltså är det i detta fria fält, inneslutet av regler, strategi och taktik som ett lag vinner allsvenskan. Måhända. I så fall är fotboll en konst.