Allsvenskan i fotboll startade säsongen 1924/25. Redan 1926 tog sig Örebro SK till kvalspel för att nå högsta serien. Kvalet avgjordes i två matcher. För motståndet stod Vestermalms IK från Stockholm. ÖSK klarade 2-2 hemma på Eyravallen. I returen blev stockholmarna för svåra. Resultatet blev 4-0.

Säsongen 1930-31-års upplaga av ÖSK. Stående fr. v. Alf Hansson, Charles Swallin, Karl Moje Lindén, Erik Karlsson, Gustaf Johansson och Olle Elvin. Sittande fr. v. Sigurd Karlsson, Olof Wahlström, Erik Sundberg, Fritjof Ohlsson och Karl Panzenhagen.

»Sportklubben började med att ta fram sitt allra bästa anfallsspel. Kedjan flöt väloljat fram genom värmlandslagets försvar. Det ena vackra anfallet iscensattes efter det andra. Upprepade gånger var man 4-5 meter från målet. Men ingenting ville lyckas.

Ganska träffande var den kräsna stockholms-publikens rop: Låt Mariehov låna bollen. ÖSK lyckades emellertid göra 1-0 genom backen Torsten Johansson. Men ledningen med ett mål var ändå alldeles för liten. 3-4 mål hade bättre avspeglat styrkeförhållandet. I stället kunde Mariehovs kvittera i slutet av halvleken.

När Örebro sedan i andra halvlekens tjugoåttonde minut gjorde ställningen till 2-1 trodde man allmänt att segern var klar. Men då inträffade en del olyckligt. Erik Johansson, Sigurd Karlsson och Tage Lundgren blevo justerade. Arbetsbördan blev därigenom för stor för de övriga spelarna och därmed började konditionen att tryta. I matchens 81:a minut kom kvitteringen, ett resultat som höll sig tiden ut, det blev förlängning. I förlängningens första kvart tog Mariehovs ledningen, ett resultat som höll sig tiden ut. Värmlänningarna var i division två.«

Eftersnack och kommentarer

»Sådär, pojkar, går det till att göra mål, sa ́ forwardsskräcken Ecke Östling i Örebro Sport, anlade en blygsam uppsyn och stegade åter till sin backplats efter att i kvalmatchens 90:e minut, ha satt liksom ett utropstecken för sin klubbs definitiva kliv upp i divsion 2 genom att egenhändigt dundra en hörna direkt i mål och fastställa ÖSK-segern över Kungsörs-Rune till 5-1.«

»För första gången på länge hördes en välorganiserad hejaklack på Eyravallens läktare. Det var ÖSK reserv- och juniorlagsspelare under reservmålvakten Klingbergs ledning som svarade för matchens röstinslag. På ett trivsamt och bra sätt för övrigt.«

»Segern och upphöjelsen firades inte med några stora later eller fester. Dels är inte tidsläget sådant, dels ingår det inte i den Kalman Konrad ́ska skolan att det skall middagsätas, än mindre supas. Ett sådant här tillfälle måste dock på något vis celebreras, och så samlades man, ledning, spelare och några få inbjudna, bland dem gamla tiders lagledare som Harry Hedlund, hemma hos klubb- ordföranden Kalle Graflund, där man åt en bit mat i all enkelhet, höll tal, pratade, tråkades och hade sig. Härvid överlämnades ett litet minne från spelarna till avhållne Kalman Konrad, och deras tacksamhet tolkades av Tjoffe Ohlsson.«

Herold Wolfbrandt avgör matchen mot Rune i Kungsör genom att fastställa slutresultatet 6-4. ”Wolfen” blev tremålsskytt i matchen.

Örebro SK:s första allsvenskar i fotboll 10.6 1946. Stående fr.v. lagledare Gösta Pettersson, Ragnar Larsson, Gösta Lindh, Ellert Blomqvist, Herold Wolfbrandt, Åke Engvall, Olle Sääw och tränaren Werner Löwentahl. Knästående fr. v. Lennart Alpstam, Axel Hedberg, Bernt Karlsson, Rolf Wilhemsson, Widorf Pettersson och Sten Dahl.

Artiklar från Dagens Nyheter. Klicka på bilden för att läsa dem.

Annandag pingst var det så dags, allt skulle avgöras i en enda match, 2.000 biljetter var sålda i förköp. ÖSK hade vid alla tidigare avgörande matcher om en allsvensk plats dessa lag emellan alltid lyckats dra det längsta strået. Inför 9.051 åskådare på Eyravallen inleddes spelet mycket jämnt, den första kvarten blev ett ställningskrig på mitten med ett fåtal halvchanser för båda lagen. Men efter en dryg kvart; »1-0. Thörner valsade runt i välkänd stil, passade till Lundkvist som gått ut på yttern och denne serverade sedan en knähög lyra mot mål. Peo Larsson kom farande, såg sin chans, kastade sig raklång i luften och skallade mycket vackert in första ÖSK-målet.« Strax efter prickade Gösta Lindh ribban. Alldeles innan pausvilan hade Surahammar sin första riktiga chans, två räddningar på mållinjen fredade emellertid ÖSK-buren från påhälsning. Redan i inledningen av andra halvlek fick hemmalaget chan- sen att avgöra matchen på straff. Lennart Alpstam placerade ett löst skott dåligt och Sura-målvakten Seth Karlsson kunde utan besvär värja sitt mål. Men det dröjde inte länge innan ÖSK kunde öka på sin led- ning; »2-0. Ny Thörnerdans föregick även andra målet. Han skickade slutligen i väg en fin höjdboll mot mål som lagom passerade över de närmast stående och slutligen damp ned hos Peo, som även nu tog huvudet till hjälp för att näta.« Efter detta mål tog hemmalaget över matchen helt, 3-0 hängde i luften vid flertalet tillfällen, närmast att öka på ledningen var Orvar Bergmark, men fri med målvakten träffade han stolpen. Matchen slutade 2-0 och ÖSK var därmed allsvenskar för tredje gången. Råå IF från Helsingborg gjorde sällskap med Sportklubben upp i allsvenskan.

Örebro SK 1950. Bortre raden fr.v. Elis Carnborg, Per Thörner, Arne Lundkvist, Peo Larsson, Orvar Bergmark, Ragnar Larsson, Åke Engvall och Karl Panzenhagen. Främre raden fr. v. Gösta Lindh, Nils Johansson, Bernt Karlsson, Olle Sääw och Lennart Alpstam.

Artikel från Dagens Nyheter. Klicka på bilden för att läsa den.

Klicka för att komma överst på sidan!

Åter till Glimtar från Örebro Sportklubbs historia.

Sedan debuten i allsvenskan 1946 hade Örebro SK åkt upp och ner mellan högsta och andra divisionen ett flertal gånger. År 1953 degraderades man efter en tung säsong. Men i slutet av decenniet gick det väl så mycket bättre. Säsongen 1960 gick man obesegrade genom serien för att sedan  kvala mot Elfsborg, Luleå och Kristianstad. Filmen till höger är från kvalmatchen mot IFK Kristianstad . Kommentator är Putte Kock.

Artiklar från Dagens Nyheter. Klicka på bilden för att läsa dem.

"Totten"bär  ut Tord Gustafsson, skadad och oförmögen att fortsätta.

Serieseger och klara för allsvenskan efter tio år i skuggan. Skytteholms IP 1988, seger mot Vasalund med 3-0. Tränaren Rolf Zetterlund på väg in i segerduschen. Omringad av bland andra Arvi Taaler, Peder Ståhl, Tommy Ståhl, Olle ”Totten” Gustafsson, Bengt-Erik Gårdefors, Lennart Sjögren och Peter Nilsson.

Avgörandet på Skytteholm en vacker höstdag 1988. Mikael Fahlén forcerar in sitt och ÖSK:s andra mål på Vasalund. Därefter orkade inte hemmalaget resa sig.

I returen i Örebro fick den fåtaliga publiken på plats och publiken hemma i TV-soffan se två ännu mer spända lag än helgen före. Inga onödiga öppningar i spelet, låsta positioner och få målchanser karaktäriserade hela matchen som följaktligen slutade 0-0. Det mest dramatiska som inträffade var en ful tackling med dobbarna före av vasalundsforwarden Bo Andersson mot Anders Karlsson, med två utvisningar som följd. Resultatet betydde att ÖSK klarade sig kvar i allsvenskan efter en minst sagt svag och ojämn säsong. Artikel från Dagens Nyheter. Klicka på bilden för att läsa den.

Artikel från Dagens Nyheter. Klicka på bilden för att läsa den.

ÖSK hamnade under hösten i en liten svacka, flera matcher slutade med oavgjort, i synnerhet 1-1. Totalt skulle det bli tio 1-1-matcher under säsongen. I slutändan betydde det man hamnade i något som blev likt en kvalserie. Falkenberg toppade serien, men det var framförallt ÖSK och Sundsvall tampades om den andra direktplatsen till allsvenskan. Inget av lagen lyckades dra ifrån, båda förlorade poäng om vart annat. Avgörandet skulle inte komma förrän i sista omgången, en regnig, disig och kylig novembereftermiddag på Skarsjövallen i Ljungskile. Förutsättningarna var givna, vid vinst inga problem alls, man hade alltså allt i egna händer. Oavgjort skulle räcka, till och med en förlust kunde duga så länge inte Sundsvall vann sin match borta mot Landskrona ett antal mil söder ut efter kusten. Att ta en plats i allsvenskan är svårt och allt som oftast kvalfyllt – mycket kvalfyllt. Nu gick det vägen, tillbaka tillsammans! Shpetim Hasani satte med akuratess matchens enda mål på straff i 52:a minuten.

Artikel från Dagens Nyheter 3 november 2013.

På söndagseftermiddagen tog ÖSK emot Hammarby TFF på Behrn Arena i den avgörande kvalmatchen för att stanna kvar i Superettan till nästa säsong. Holmberg gjorde 1-0 efter en halvtimme och det var kvitterat sammanlagt. Ledningen stod sig hela ordinarie matchtid och det blev förlängning. Lahdo sköt 1-1 direkt i förlängningen men Stenberg gjorde 2-1 med fyra minuter kvar. Allt kom att avgöras på straffar och till slut rullade Erik Andersson in sista straffen och kontraktet var säkrat till stor glädje från 10 512 besökare.

ÖSK förlorade första kvalmatchen i torsdags med 1-0 så förutsättningarna var glasklara. Oavgjort eller förlust vore lika med degradering. Uddamålsvinst skulle ge förlängning och vinst med fler mål skulle innebära säkrat kontrakt. De svartvita kom till start med två förändringar i startelvan jämfört med senaste matchen. Salihovic och Blessing fick chansen från start medan Kroon och Andersson tog plats på bänken. Matchen ramades in av storpublik på Behrn Arena med en enorm spänning i luften när domaren blåste igång matchen. Det var ÖSK som fick matchens första målchans när Yasin bröt in från vänsterkanten men hans avslut fick inte den rätta curlen och gick en bit utanför bortre stolpen. I den 17:e minuten fick HTFF en frispark i mycket farligt läge. Lahdo slog den nästintill perfekt men bollen touchade ribban och över. 

I den 27:e minuten fick Laturnus en gratischans efter några studsar i eget straffområde men Ojrzynski räddade avslutet som gick mitt på. Med halvtimmen spelad fick ÖSK en frispark som slogs igång snabbt på högerkanten, efter ett inspel från Blessing och ett halvt sjöslag i straffområdet kunde Modig kriga fram bollen till Holmberg centralt framför mål och Kalle dundrade in 1-0 från nära håll. Ett oerhört förlösande mål som fick arenan att explodera. HTFF höll dock på att svara med en snabb kvittering för bara tre minuter senare slogs ett bra inlägg från högerkanten och framför mål nickade Kebbeh helt omarkerad men bollen över ribban. I den 41:a minuten slog Yasin en hörna i mål men målet dömdes bort för gruff framför mål. 1-1 stod sig halvleken ut. 

Andra halvlek inleddes med att ÖSK fortsatte att ha det mesta spelet offensivt. I den 53:e minuten tryckte Blessing iväg ett fräsande avslut men tätt över. Matchen gick lite i stå runt timmen spelad och det mesta av spelet bedrevs mellan straffområdena. Men i den 66:e minuten fick HTFF ett utmärkt frisparksläge centralt några meter utanför straffområdet. Lahdo klev fram och slog frisparken kusligt nära vänstra krysset men bollen smet utanför. I den 72:a minuten osade det kvittering men Ojrzynski gjorde en strålande utrusning och räddade ett skott från nära håll. Med kvarten kvar av ordinarie matchtid byttes Bajrovic och Richtnér in med pigga ben. HTFF tog över spelet mot slutet av ordinarie tid och de svartvita såg något trötta ut överlag. I den 88:e minuten fick Blessing en halvchans strax utanför straffområdet men han fick inte bollen innanför målramen. Två minuter från slutet fick Brånby skottläge inifrån straffområdet men bollen touchade en försvarare och ut till hörna. Fler målchanser innehöll inte ordinarie matchtid och det slutade 1-0. Således var det bara att ladda om för förlängning 2 * 15 minuter. En otrolig rysare inför drygt 10 500 personer på läktarna.