De första stora stjärnorna
Jörgen Wasberg
Jörgen Wasberg var ÖSKs förste bandy- stjärna. Han verkade i klubben i slutet av 1930- och större delen av 1940-talet. Jörgen kom till ÖSK från Bollnäs 1938 och blev snabbt lagets dominerande spelare och främste målskytt. Han var dribblingskunnig och skottfarlig som få svenska for- wards på den tiden.
Jörgen tillhörde ÖSKs A-lag i bandy 1938-1942 och 1944-1947. Han spelade under den tiden 45 matcher och gjorde hela 40 mål. Han deltog också i två A- landskamper mot Finland, 1942 och 1947. För sin insats i den förstnämnda kampen tilldelades han Kabompokalen som bäste man i det svenska laget.
Jörgen var också en duktig fotbollsspelare i ÖSKs A-lag i division 2. Han spelade 25 matcher under åren 1940-43. Han avled i Örebro 72 år gammal 1985.
Per Å Knutsson
Gösta "Stockis" Kihlgård
Och så the one and only Gösta Johansson känd under artistnamnet ”Stockis” Kihlgård. Charmör, glad lax och gamäng som man sa på den tiden. En entertainer på nusvenska.
”Stockis” framfart på isen är det stoff som idrottsmyter byggs av. När ÖSK spelade mot Hälleforsnäs borta ogillade hemmapubliken starkt ”Stockis” sätt att ständigt göra hemmalagets högerhalv till ett rundningsmärke genom att åka utanför sargen, hålla bollen på klubbladet innanför den, retsamt dra bollen förbi motståndarhalven och samtidigt vara oåtkomlig för en tackling eller en kapning. Publiken försökte störa honom genom att kasta snöbollar och iskokor.
Vänsterytter ”Stockis” målade redan innan sekundvisaren gjort ett varv i SM-finalen på Edsbyn på Stadion. Han var de stora matchernas man. Året var 1955. De gulsvartas kedja spelade bländande och effektiv bandy. Byn besegrades med 7-1 och ÖSK var svenska mästare för första gången. Hela ÖSK-kedjan togs ut till landslaget mot Finland. En unik händelse i svensk idrottshistoria.
”Stockis” bidrog med sin eleganta åkning, sin virtuosa klubbteknik och härliga in- ställning. En publikens gunstling. Han blev svensk mästare igen 1957 och 1958 efter finalsegrar mot Hammarby och Edsbyn. Sin sista final ägde han. Definitivt matchens lirare – som belönades med Kabompokalen. Ett av bandyns finaste pris. "Stockis" avled i Stockholm 63 år gammal.
Dixie Eriksson
Georg ”Joje” Gustafsson
1938 debuterade ”Joje” Gustafsson i all- svenskan för ÖSK i bandy i en bortamatch mot Växjö. Han blev ordinarie i ÖSK 1943 och höll på i drygt tio år, 1943-53. ”Joje” spelade 71 allsvenska matcher för ÖSK och gjorde hela 48 mål innan en knäskada och ett magsår satte stopp.
Det blev inget SM-tecken för ”Joje” fastän det var nära 1951 då ÖSK förlorade SM- finalen mot Bollnäs med 2-3. Men han spelade fyra A-landskamper i bandy. I en av dem, 1951, fick han Kabompokalen, som var den tidens stora bandyutmärkelse.
”Joje” uppträdde först som storskytt och dribbler – gjorde åtta mål i en seriematch mot Tranås och med det håller han fortfarande ÖSK-rekordet. Mest berömd och uppskattad blev ”Joje” dock senare för ”radarspelet” tillsammans med Olle Sääw och ”Tjappe” Magnusson.
”Joje” Gustafsson var under 1940-talet och början av 1950-talet en av landets finurligaste bandyforwards. Han var inte precis den snabbaste på skridskorna men blixtsnabb med att uppfatta en öppen situation.
Per Å Knutsson
Ove Eidhagen
Under ÖSK-bandyns storhetstid på 1950-talet var Ove Eidhagen den store playmakern i sin släpande centerposition – den roll som senare övertogs av Orvar Bergmark efter dennes proffssejour i AC Roma.
Åren 1950-58 spelade Eidhagen 69 allsvenska bandymatcher för ÖSK och gjorde 60 mål. Ove var med om fem SM-finaler i bandy och blev svensk mästare vid tre tillfällen, 1955, 1957 och 1958.
Ove Eidhagen var en ytterst betydelsefull länk i den kedja bestående av Tage ”Tjappe” Magnusson, Olle Sääw, Karl-Erik Södergren och Gösta ”Stockis” Kihlgård och som bl a ograverad spelade i bandylandsla- get mot Finland 1955. Ove spelade totalt 15 A-landskamper i bandy. Ove spelade även två A-lagsmatcher i ÖSKs representationslag i fotboll i dåvarande division 2. Han avled i Gävle 64 år gammal 1991.
Per Å Knutsson
Svetsaren från Valbo som blev bandystjärna i Örebro - Tage "Tjappe" Magnusson
Gösta "Stockis" Kihlgård, Karl-Erik Södergren, Ove Eidhagen, George "Joje" Gutsafsson och Jörgen Wasberg.
Tage ”Tjappe” Magnusson
Tage ”Tjappe” Magnusson gjorde debut i seriespel för ÖSK på nyårsdagen 1947 mot Askersund hemma på Eyravallen. Det blev seger med 3-0 inför nära nog 5.000 åskådare. ”Tjappe” stod för två av målen och det skulle visa sig att han var en riktig skarpskytt. Redan första säsongen i den gula tröjan slog han till med 18 mål sju matcher. I säsongens sista match mot Slottsbron klämde han i fem mål. De 18 målen räckte till att bli allsvenskans i särklass bäste målskytt.
”Tjappe” vann skytteligan ytterligare två gånger under sin karriär ÖSK. År 1948 gjorde han 12 mål, varav sex av dem i sista matchen för säsongen mot Reymersholm. Nästa gång ”Tjappe” blev bästa målskytt var 1951, då blev det 10 mål. Totalt gjorde ”Tjappe” 92 matcher och 112 mål för ÖSK i högsta serien. En målgörare av rang alltså trots att han besvärades av nedsatt syn, men bandymålet visste han var det stod. Han gjorde också fyra landskamper.
Totalt hann han med att medverka i sju finaler, inklusive omspelet 1954, i den gula tröjan och det blev tre guldmedaljer. ”Tjappe” var svetsare och år 1953 flyttade han och familjen till Avesta och spela för Avesta BK, men där trivdes hann inte och de valde att flytta tillbaka till Örebro och efter en del pappersarbete beviljade han dispens av bandyförbundet och fick med kort varsel åter spela i ÖSK.
Tage ”Tjappe” Magnusson avslutade sin karriär i ÖSK snyggt, med ett blev ett SM-guld 1958. Bandykarriären varade dock några år till, den avslutades med några säsonger i IFK Askersund. Tage avled i Askersund 71 år gammal 1992.
Karl-Erik Södergren
Karl-Erik Södergren var med och spelade hem tre guld till Örebro SK. En klubb som han representerade åren 1955-61 Totalt blev 80 matcher och 48 mål i den gula tröjan.
Örebro SK hade under flera år jobbat för att få över ”Söder” från IFK Askersund, men inte lyckats. Men när inte IFK gick upp 1953-54, valde han ÖSK. Han var då 30 år och förklarade att ”man lever bara en gång” och måste ta chansen till spel i ettan”. ”Söder” var sedan med och förde ÖSK till några SM-titlar. Redan under 40-talet blev han landslagsman i IFK:s färger. När han kom till storlaget ÖSK blev det ytterligare ett antal landskamper.
Landslagsmannen Södergren och jag träffades ofta. Han kom ner till redaktionen där jag jobbade för att prata en stund. Många gamla spelare samlade på klipp från den aktiva tiden, men det var inte ”Söder” intresserad av. ”Jag lever i nuet”, sa han alltid.
”Söder” blev en sammanhållande länk i ÖSK:s kanonkedja på 50-talet. Han stod för grovjobbet samtidigt som han var målfarlig med sina aviga, skruvade vänsterskott. Det berodde säkert på hans udda klubbföring.
Många Askersundare blev besvikna på ”Söder” när han skrev på för ÖSK. Då var han nästan 30 år fyllda. Han var den store bandyidolen i stan. Men de flesta glömde besvikelsen när han prickade in fyra mål i SM-finalen mot Edsbyn 1955. Då var det våran ”Söder” igen. Han avled 2003 i Askersund 79 år gammal.
Ove Danielsson