Äldsta dottern Hilma Borg, född 1886 blev berömd för sina vykort. Hon utbildade sig på Konstakademin 1904-06. Hon har ritade över 150 vykortsmotiv utgivna på svenska, danska, finska och ryska marknaderna av en rad olika vykortsförlag. Så här beskrivs hon av Thorbjörn Persson:  

”Hilma hade liksom många andra konstnärer under nationalromantiken som blommade upp efter unionsupplösningen 1905 flytt Stockholm efter sin akademiperiod och återvänt till den oförstörda landsbygden. Hon valde att bege sig till tidens ideallandskap för konstnärer: Dalarna. Som ressällskap hade hon två kurskamrater från Konstakademien, Helmer MasOlle och Aina Stenberg.

Hilma dog ung. På långfredagen den 9 april 1909 tog den 22-åriga Hilma Borg sitt eget liv. Orsaken till detta yttersta steg beskrevs i en lokaltidning: - En högt aktad meddelare skrifver: "Fröken Hilma Borg, den i Älfdalen så sorgligt omkomna konstnärinnan, vigdes i lördags till grafvens ro på Örebro kyrkogård. En af orsakerna till hennes beslut att dö var en kärlek, så blyg, så ren och så jungfruligt oskuldsfull, att ingen visste af den förr än döden förklarade hennes lidandes historia och hennes hjärtas tysta strider.” Vem var då hennes kärlek riktad till? Polisutredningen refererades i Stockholms Dagblad den 17 april 1909: ”Den sorgliga händelsen på Långfredagen i en af Älfdalens fäbodar, Dåråberg, hvarvid en ung dam, fröken Hilma Borg, tog lifvet af sig genom att skjuta sig med ett salongsgevär tvenne skott genom bröstet, har varit föremål för polisundersökning och tyckes allt ha tillgått, som i föregående tidningsnotiser relaterats. Dock synes fröken Borg under vistelsen dagarna strax förut också varit betänkt på något dylikt, enär de öfriga konstnärerna, hr MasOlle och hans fästmö, fröken Aina Stenberg, sett henne sysla med brefskrifning, hvarvid hon dock ofta rifvit sönder det skrifna. Af hennes efterlämnade bref till en sjuksköterska å Serafimerlasarettet i Stockholm framgår, att orsaken till själfmordet har sin rot och leder sitt upphof från någon djupare förälskelse, obesvarad kärlek eller hur man nu skall benämna det. I alla händelser ville hon icke, som hon skrifver i brefvet, ”ställa till sorg och förstöra ett litet människobarns lycka”, utan anser det vara ”sin plikt att gå bort”. Med ”ett litet människobarn” åsyftar hon sin väninna Aina.” Att det var paret MasOlle – Stenbergs kärlek hon inte ville spräcka verkar alltså tydligt och familjen antog att det var Helmer hon var förälskad i. På senare tid har insikten kommit att det lika gärna kunde varit Aina. Med nutidens perspektiv skulle kanske hennes desperation över en hopplös och förbjuden kärlek vara lättare att förstå än att förlora en pojke till väninnan, men om detta kan vi bara spekulera.” 

Källa: https://vykortssignaturer.se/vykortssignaturer/borg_hilma