Finalen 1955 | christer@blohm.one

Finalen 1955 - den tredje - första guldet

Åter till "Glimtar från Örebro Sportklubbs historia-bandy".

"Tredje gängen gillt" blev det för Örebro SK i dess tredje SM-final med 7-1 (5-1) över Edsbyn. I första hand var finalen en personlig triumf för Karl-Erik Södergren i Örebro och samtidigt lika mycket en personlig tragedi för Kurt Nyberg i Edsbyn. Den förre gav de sina segern genom att göra 4 mål, den senare, som var utsedd att bli mannen som skulle görat för Edsbyn gjorde allt bakvänt och bidrog väl mest till att den norrländska kedjan Inte förekom stort mer än i programmet. Medan den stora segerskytten seglade omkring på lätta moln och inte visste till sig av lycka, verkade Kurt Nyberg tyngas ner av alla jordens sorger efter slaget.

Söndagen kom med rekordkyla, 15 minusgrader, sol och strålande blå himmel. Det var inte att vänta att Stadion skulle få lapp på luckan detta bistra klimat, som blott obetydlig värmdes upp av solstrålarna.

Det överraskade därför att så mycket som omkring 24.000 personer trängt sig samman på läktarna. Där huttrades och huttades det och när den stora massan efteråt gick sönder i ett antal individuella figurer med ansvar att stå på egna ben var det inte alla ben som bar ...

Text från Dagens Nyheter

Svenska mästare i bandy 1955. Stående fr. v. Tage "Tjappe" Magnusson, Olle Sääw, Ove Eidhagen, Sven-Åke "Fisken" Erixon, Karl-Erik Södergren och Gösta "Stockis" Kihlgård. Knästående: Åke Pettersson, Ivar Johansson, Gunnar Ring, Rune Berger och Sven Bergström.

Örebro SK med Gunnar Ring i spetsen på väg in på stadion. Till höger utbyter de båda lagen traditionsenligt gåvor (något som Edsbyn var först med). ÖSK lämnar över kex och Edsbyn "Edsbyskidan". Längst tiull höger samlar sig publiken för match.

Text och bild från NA.

Debutant blev finalhjälte - det känns som jag drömt

Bandyn fick en ny finalhjälte på Stadion. Kurt Nyberg försvann i fjärran, Olle Sääw kunde inte heller göra anspråk på den respektingivande titeln, utan "tronen" bestegs av 29-årige elektrikern Karl-Erik Södergren. Han gjorde fyra mål, och allt efter hand som de trillade in lärde sig de 22.000 på läktarna. att känna igen den smale, lite kantigt åkande ÖSK:aren på hans glada signalerande vid varje fullträff: långa jämfotasprång mot mitten och klubban vilt svängande i luften. Hans debutår i Närkingelaget fick därmed sin smått fantastiska epilog. Först vann han serien, så erhöll han ett SM-tecken och slutligen bevärdigades han med en plats i A-landslaget mot Finland. En mycket unik treenighet förunnad en debutant

Text och bild från Dagens Nyheter.

Matchfakta

20.2 1955 Örebro SK-Edsbyns IF 7-1 (5-1)

1-0 Gösta Kihlgård (1)

2-0 Karl-Erik Södergren (12)

3-0 Karl-Erik Södergren (26)

3-1 Sven Prim (28)

4-1 Olle Sääw (36)

5-1 Tage Magnusson (39)

6-1 Karl-Erik Södergren (83)

7-1 Karl-Erik Södergren (90)

ÖSK: Gunnar Ring, Ivar Johansson, Rune Berger, Åke Pettersson, Sven-Åke Erixon, Sven Bergström, Tage Magnusson, Olle Sääw, Ove Eidhagen, Karl-Erik Södergren. Gösta Kihlgård

Edsbyn: Gudmund Jernberg, Torkel Berglund, Birger Persson, Jörgen Forslund, Herbert Swartswe, Sven-Olof Landar, Sven Prim, Kurt Nyberg, Paul Karlsson, Allan Arvidsson, Elis Johansson

Publik: 22.182

Domare: Henry Modin, Gävle (första finalen som spelades med sarg)

Tredje gången gillt av Björn Fransson

Det är femtiotal, bandyns gyllene årtionde. Sverige kommer snart att få ett nytt storlag: Örebro SK. Framgångarna har legat i luften i flera år. 1951 spelade ÖSK sin första final men tappade 2-0 till 2-3 mot ”Snoddas” Nord- grens Bollnäs. Året efter var de gulsvarta en missad straff från final och 1954 förlo- rades guldet efter omspel mot Västanfors.

Ändå är årets finalplats en liten överraskning. Inför säsongen har Örebro tappat landslagsstjärnan Orvar Bergmark som värvats till AIK. På pluskontot finns visserligen Gösta ”Stockis” Kihlgård, som gått motsatt väg, och Askersundsfostrade Karl- Erik Södergren som hämtats hem från division 2-laget Djurgården. Få har trott att de skulle kunna kompensera förlusten av Orvar. Men just idag kommer ”Stockis” och Södergren att se till att ingen örebroare saknar Den Store från Byske.

Motståndarna från Edsbyn längtar även de efter sitt första guld. Sex år tidigare förlo- rade hälsingarna sin första final mot Nässjö i en märklig tillställning inför sjuttontusen åskådare på den lilla Perstorpsgölen utan- för Eksjö.De båda lagen skrinnar in på Stadions spe- gelblanka is. Örebroarna bär med sig var sin kexburk som överlämnas till motstån- darna som kontrar med att skänka var sitt par skidor. På läktarna njuter över tjugotvåtusen åskådare av den strålande februarisolen.

En som inte är lika nöjd med vädret är Edsbyns målvakt Gudmund Jernberg. Kepsen hjälper föga när den starka solen reflekteras i isen. Jernbergs kinder är svartmålade i ett försök att mildra det skarpa ljuset. Ändå har han stora problem med att se bollen.

De segerhungriga örebroarna sätter högsta fart redan från start. Redan i den andra minuten tvingar Gösta ”Stockis” Kihlgård den bländade Jernberg att plocka ut den första bollen ur nätet.m Edsbyns taktik är klar: Olle Sääw ska stoppas till varje pris. Domare Henry Modin har en svettig arbetsdag och frislagen haglar när röda försvarare gång på gång vräker ner örebroarnas stora stjärna. Även landslagskollegan Ove Eidhagen dras med hård uppvaktning.

Taktiken ger fritt spelrum för Södergren och ”Stockis” på vänsterkanten. Efter tolv minuter gör Södergren 2-0 efter en retur på ett skott från Kihlgård. Fjorton minuter senare lyckas Sääw äntligen ta sig förbi Edsbyförsvaret. Jernberg räddar, men Södergren slår in returen.

I anfallet efter tänds en strimma hopp för hälsingarna. Men Sven Prims reducerings- mål följs snart av 4-1 sedan Olle Sääw än en gång skrinnat ifrån sina bevakare. I för- sta halvlekens sista minut stänker ”Tjappe” Magnusson in 5-1 på hörna och saken är klar.

Andra halvlek blir mest en transportsträcka där Södergren gör ytterligare två mål.

Efter fyrtiosju år står Örebro Sportklubbs bandylag äntligen som svenska mästare. Den förkrossande segern imponerar stort på bandyförbundets uttagningskommitté som på stående fot tar ut hela kedjan till kommande veckas landskamp mot Finland. Till och med centerhalven Sven Åke Erixon, som inför säsongen spelat ishockey i IK Sturehov och inte hållit i en bandyklubba på flera år, tas med i landslagstruppen.

Bland de sextusen segerrusiga örebroarna på läktaren vet glädjen inga gränser. Fyra trumpetare från Livregementets Grenadjärer blåser segerfanfarer och de gula ÖSK-vimplarna lyser ikapp med solskenet. På läktaren finns förstås ordförande Karl Graflund som varit med ända sedan 1908. Som den ovane segrare han är, går hans tankar först till förlorarna. Samtidigt som Örebrospelarna firar segern vankar Graflund av och an utanför Edsbyns om- klädningsrum. Till sist tar han mod till sig, knackar på och beklagar förlusten.

Inte heller när lagen samlas för finalban- ketten på Rosenbad kan Graflund riktigt släppa att en final alltid måste ha en förlorare. I segertalet konstaterar han att ”vår segerbägare fick en bismak av malört”, och fortsätter: ”För att bli svenska mästare måste vi slå Edsbyns fina kamratgäng med 7-1. Det är de slagnas lott att bli bort- glömda, men vi örebroare kommer aldrig att glömma Edsbyn för den match vi fick i finalen.”

Några timmar senare sprids ryktet att en uppvaktning planeras i hemma i Örebro. Spelarna avbryter banketten, kastar sig på tåget för att mötas av en öde station. I den bitande nattkylan får de vänta en halvtim- me innan de till slut blir hämtade.

Men örebroarna ska få fler tillfällen att fira sitt bandylag. Visserligen förlorar ÖSK 1956 års final mot Bollnäs, men året efter står de gulsvarta åter som segrare efter 2-1 mot Hammarby i en match där alla mål görs under matchens första fyra minu- ter. 1958 släcker Olle Sääw och "Stockis” Edsbyns drömmar om revansch. 3-1 och Örebro Sportklubb kan fira sitt femtioårsjubileum med ännu ett guld. Ett halvsekel senare har klubbens bandylag spelat tio finaler och vunnit fem guld. Men den vackra februarisöndagen 1955 var da- gen då allt började. Det var då ”Stockis”, Södergren, ”Tjappe”, Sääw och de andra skrev det första kapitlet i Örebro Sportklubbs guldhistoria.

Åter till glimtar från Örebro Sportklubbs historia - bandy