15-0 och 17-0
Seriefinalen slutade 15-0
I den sjätte omgången av åtta i den allsvenska serien 1958 var det dags för seriefinal mellan ÖSK och Katrineholm som ledde serien på åtta poäng, samma som tvåan Slottsbron. ÖSK hade spelat ihop sju poäng. Den serien var slutspelare stod ÖSK som segrare och det blev final och finalvinst mot Efdsbyn med 3-1.
Artikel från Dagens Nyheter
Allting klaffade för Örebro
ÖREBRO (SvD:s korr.) Örebro SK ställde till med ett målkalas av sällan skådat format i seriefinalen mot Katrineholm. Efter 5-0 i halvtid spädde örebroarna på med 10 mål i andra perioden och vann alltså med 15-0. Segerorganisatören var centern Ove Eidhagen, som gjorde två mål på de båda första minuterna och sedan spädde på med ytterligare två fullträffar innan 28 min. gått av första halvleken.
Allting klaffade för hemmalaget den här gången. Laget fick vind i seglen från första minuten och avslöjade hårresande brister i försvarshänseende hos motståndarna. ÖSK:s bakre linjer var också svårforcerade och tog lätt ned den uppskrivna sörmlandskedjan. Ove Eidhagens finurliga dragningar och framspelningar på den härliga isparketten var det största glädjeämnet i ÖSK, men egentligen är det orätt att ge någon spelarkritik en dag som denna då allt gick perfekt från Gunnar Ring i målet till "Stockis" Kihlgård på vänsterflygeln.
Överraskande bra come back gjorde Rune Berger som vb, och 0lle Sääw stormtrivdes på den fina isen och gjorde sin bästa match för säsongen.
För Katrineholm blev matchen en smärtsam påminnelse om att försvaret inte riktigt uppfyller fordringarna ännu. Nästan retfullt enkelt spelades det hon av örebrokedjan. Offensive hh Lennart Backman och omskrivne vy. Åke Jansson samt hi. Tegerstrand var de få ljuspunkterna hos gästerna.
Bilder och text från Svenska Dagbladet
19.1 1958 Örebro SK-Katrineholms SK 15-0 (5-0)
ÖSK: Gunnar Ring, Rune Berger, Bengt Karlsson, Sten Karlsson, Ivar Johansson, Orvar Bergmark, Sven-Äke Erixon, Sven Bergström, Tage Magnusson, Olle Sääw, Ove Eidhagen, Karl-Erik Södergren, Gösta Kihlgård. Avbytare: Sten Karlsson, Åke Pettersson
Ove Eidhagen 6, Tage Magnusson 4, "Stockis" Kihlgård 2, Karl Erik Södergren, 0lle Sääw och Sven Bergström, straff Publik: 9.812
Domare: V. Berglund, Sandviken och H. E. Andersson, Gävle
Örebro tar sina 15-0 ganska lugnt och väljer och vrakar bland de högar av superlativer och de berömmande spaltkilometer som huvudstadens och ortens entusiastiska sportpress fabricerat.
Och trots sina 15-0 är ÖSK:arna inte alls bergsäkra på att gå till final. Sekreteraren Rolf Sund vill ha en veckas betänketid till innan han lämnar ett definitivt ja på den känsliga frågan. Han säger så här:
— Slår vi Slottsbron på söndag på Eyravallen, dit går vi upp i strid om SM. Då kan vi t. o. m. ha råd att ta stryk av AIK på Stadion den 2 februari...
— Men om ni inte slår Slottsbron?
— Då ser det kritiskt ut. Vi har alltid svårt mot AIK. Grabbarna får stora "darren" på Stadion. Vi kan inte med AIK:s taktik. Om man skall tro Örebro — så är södergruppen alltså inte avgjord trots 0-22 för Katrineholm-Slottsbron, trots minusmålkvot för samma lag och trots skyhög pluskvot och relativt lätt ÖSK-program med svaga Lesjöfors som allra sista hinder. Den Örebro-attityden är inte bara en attityd, inte det där vanliga artiga som alla framgångsrika lag använder när rubrikerna börjar bli litet väl stora. Örebroarna är väl medvetna om sitt eget lags styrka, men också medvetna om bandyns labilitet, som är både stor och unik i svensk bollidrott. Vägen från 15-0 till 0-1 är kortare än en outsider tror.
Tangerat målrekord 17-0
Svenska mästarna årgång 1967 Örebro SK, som slogs om en slutspelsplats, mötte i slutet av januari 1968 nykomlingen Filipstad som kämpade för sitt kontrakt i högsta serien. ÖSK låg i toppen av tabellen och Flipstad sist. När säsongen var slut stod det klart att Filipstad fick lämna allsvenskan, ÖSK gick till final där det blev förlust mot Sirius.
Det var ytterst nära att bandyallsvenskan begåvats med ett nytt målrekord i går, eftersom Örebro Sport vid ställningen 17-0 hade en fin chans att öka målskörden i slutsekunderna, och frågan är om det inte skulle ha varit en örebrostraff i det sammanhanget. Men det stannade alltså vid 17-0 det betyder tangering av det gamla rekordet som Vesta frånUppsala håller och daterar sig från 1942. Motståndare var Strängnäs-Viljan.
I modern tid är ÖSK:s 17-0 på Filipstad förstår rekord - närmast kommer de 15-0 som ÖSK:arna gjorde på Katrineholm i en seriefinal 1958. Liksom den gången gick allt otroligt lekande lätt för de gula anfallsmännen, som bara blåste förbi värmlandsförsvararna och som faktiskt borde ha gjort 5-6 mål till på totalt upplagda tillfällen.
Naturligtvis måste man vara nöjd med ett lag som åstadkommer sådana braksiffror, och visst kan man överse med att det firades formliga orgier i soloraider från ÖSK:arnas sida. Det var ju frestande en sådan här uppvisningsbetonad match att bättra på den egna målskyttestatistiken.
Att ÖSK:arna ar på vag mot toppformen, råder det ingen tvekan om, men rekordsiffrorna mot Filipstad skall trots allt inte övervärdera Värmlänningarna spelade vidöppet och otaktiskt i försvaret, och efter pausen verkade de mer eller mindre retirera.
Text från Nerikes Allehanda
Artiklar fån Dagens Nyheter
25.1 1968 Örebro SK-Filipstads IF 17-0 (7-0)
Örebro SK: Jan-Ivar Ekberg, Bo Carlsson, Per-Anders Jonsson, Gordon Santesson, Alf Strömberg, Hasse Nordin, Bo Johansson, Claes-Göran Jansson, Benny Lennartsson, Sören Andersson, Bo Andersson/Gunnar Ring, Bengt Karlsson
Filipstad: Leif Odhe, Kjell Skog, Christer Carlsson, Kjell Larsson, Torbjörn Nilsson, Sture Larsson, Tommy Mattsson, Hasse Karlsson, Bo Jansson, Tony Nilsson, Gunde Moberg/Carl-Henrik Carlsson, Runar Andersson
1-0 Bo Andersson
2-0 Sören Andersson
3-0 Hasse Nordin
4-0 Per-Anders Jonsson
5-0 Claes-Göran Jansson
6-0 Hasse Nordin
7-0 Hasse Nordin, straff
8-0 Claes-Göran Jansson
9-0 Hasse Nordin
10-0 Sören Andersson
11-0 Benny Lennartsson
12-0 Bo Carlsson
13-0 Sören Andersson
14-0 Claes-Göran Jansson
15-0 Hasse Nordin
16-0 Per-Anders Jonsson
17-0 Hasse Nordin
Publik: 2.649
Domare: Bror Andersson, Nässjö och Rune Åberg, Waggeryd.
