Skollärare och gentlemän

Vi skrev inledningsvis om folkskollärare och gentlemän. Det fanns fyra skolmagistrar på planen, Eidhagen i Örebro, Nyberg, Paul Karlsson och Wennberg i Edsbyn. Och det fanns 22 gentlemän plus de två domarbröderna Assar och Göte Jansson, mot vilkas uppförande inte 

heller något klander kan riktas. 

Matchen var rekordmässigt juste även om två utvisningar förekom. Sääw var bara omkull två gånger och det betecknar nog ett bottenrekord för honom. De som åkte omkull var domarna och det berodde inte på hårda spelarattacker Utan på den glashala spegelblanka isen. 

Det förekom några gånger, att någon spelare tappade klubban. Genast var en motståndare framme och tog upp den. En sådan liten gest, 'hur obetydlig den än må synas, ser rasande trevlig ut och gör säkerligen en enorm uppfostringspropaganda bland den yngsta publiken. 

Text från Dagens Nyheter

Matchen

Karl-Erik Stidergren var en ypperlig partner vid hans sida med matnyttiga framspelningar, och Ove Eldhagen förstod också att som centerman hålla grytan kokande. Olle Sääw 

blev mera ett femte hjul under vagnen än man är van att se honom. Han räknade väl med att hårda bandage väntade därest han försökt med solokörningar. Han underordnade sig därför det gemensammas intressen. 

"Tjappe" Magnusson blixtrade några 

gånger på högerkanten. Som helhet 

en kedja av klass. Bakom denna kedja arbetade ett förnämligt försvar. "Fisken" Erixon plockade i början allt som centerhalv 

och hann med många extraturer upp och ner. Senare föll han tillbaka och hängde en smula på gärsgårn, men på det hela taget gjorde han ett kvalificerat arbete.

Orvar Bergmark höjde sig över mängden och särskilt när det började ta emot var hans obändiga kraft en moralisk tillgång. Sven Bergström arbetade mera i det tysta, men 

desto hårdare och vaksammare. Han understödde därmed gott gamle trotjänaren backen Rune Berger, som verkligen behövde diverse hjälp mot Edabyns blixtman på högersidan Janne Aslund. Berger var — när det krävdes — överraskande rörlig på skrid-

skorna. Ivar Johansson på hb. levde högt på rutin och fyllde väl eln plats, och att Gunnar Ring är en målvakt av mästarklass fick man 

också åtskilliga bevis på. En god målvakt ska ha tur. Det hade Ring vid några tillfällen. Vid andra, tillfällen avgjorde hans skicklighet. Ett kvalificerat mästarlag, detta Örebro av årgång 1958. 

Namn för landslaget 

Edsbyn levde på en obändig seger-vilja. Det blev ingen seger, men det var starkt att resa sig efter kallduscharna med 2-0 i baken och sedan ge Örebro en strid på kniven. 

Lennart Ståhlberg var en av de stora 

männen i försvaret. Där fanns kanske 

nästa landslagsmålvakt. Av backarna 

var Allan Persson bästa kortet, och i halvbackskedjan glänste Jörgen Forslund. Fick välförtjänt ett pris för "smokingspel". Paul Karlsson spelade ett kallt och taktiskt centerhalvspel och trots att Sven Olov Landar fick vila sig utanför två gånger framstod 

även denne som en mjuk och behaglig 

spelare. Utvisningarna var tillfällighe-

ternas verk. 

Splittrad kedja 

Edsbyn föll på att kedjan var för splittrad. Inget av centernamnen Rolf och Sven-Erik (Kagge) Jonsson slog riktigt, och när därtill Kurre Nyberg återföll i sin gamla kardinalsynd att tro sig vara predestinerad att på egen 

hand avgöra en final så blev det inte mycket uträttat i denna innertrio. Där var Allan Arvidsson starkaste namnet. Elis Johansson och Jan Aslund framstod som kedjans flygande män.

De var de enda som på verkligt allvar oroade Örebro. Janne Aslund med sin aviga klubbfattning var en direkt sensation. Rakt på sak gick han fram. Skulle behövt Idelig matning för att ha Svängt på matchen. 

ALLISON I Dagens Nyheter

Träning på Eyravallen inför finalen. "Fisken", Orvar och Åke Pettersson.

Textfrån Nerikes Allehanda