Säsongen 1951 inleddes kanske med den egentliga finalen. På trettondagen tog Sportkubben i Västerås emot sina ärkerivaler från Örebro. VSK var svenska mästare och inför storpublik, som vanligt när dessa båda lag möttes, spelade man oavgjort, 3-3. "Tjappe" Magnusson, som återigen vann skytteligan, stod för två mål och den unge Olle Sääw för ett. Det blev ÖSK:s enda poängtapp denna säsong. VSK spelade två oavgjorda matcher under säsongen, vilket blev avgörande. För ÖSK:s del kom segrarna på rad mot Lesjöfors, Tranås, Göta, Slottsbron, Nässjö och AIK.

"Final" redan första matchen för säsongen. VSK mot ÖSK 3-3.

AIK och ÖSK blev två vinnare i sista omgången i allsvenskan 1951. ÖSK gick med sin seger till final och AIK klarade sig kvar tack vare att värmlandderbyt mellan Göta och Lesjöfors slutade 0-0.

"En stor final"

"Det dröjde ungefär en timme innan det blev någon "eld" i bandyfinalen, men då futtade det på ordentligt, och rekordpubliken fick sig till livs ett rafflande slut. Örebro hade under tämligen flau stämning tagit ledningen med 2-0, och när Bollnäs fick sin högerback utvisad på 10 minuter var det väl inte många som räknade med att något skulle hända.

Men i denna stund vaknade Bollnäs upp på allvar och började spruta energi. Snabbt blev det 2-2 — kvitteringsmålet på ett långskott, som örebromålvakten väl aldrig kommer att glömma —, och sedan jagades det efter vinstmålet på ömse sidor. Orvar Bergmark blev utvisad 10 minuter före slutet och en futtig minut före full tid dundrade läroverksgrabben och Bollnäscentern Per Olof Andersson in den bollen i Örebromålet, och därmed stod Bollnäs som svenska mästare.

En kraftprestation både fysiskt och psykiskt att resa sig ur underläge med 0-2 och vinna med matchens sista skott med 3-2." 

Dagens Nyheter

Nerikes Allehanda